Kris och kungabröllop


Den ekonomiska krisen och Oldsbergs sorti från ”På spåret” tycks tillfälligt glömda när hela landet är i kunglig bröllopsyra. Det var troligen det märkligaste – och förmodligen populäraste - beslut vi fattade på det extra regeringssammanträdet som i all hast inkallades i tisdag för att regeringen, enligt successionsordningen, skulle godkänna att kronprinsessan får gifta sig med sin Daniel.

På konseljen efteråt, ett möte regeringen har 3-4 gånger per år för att informera kungen om vad vi håller på med, bekräftades sedan förlovningen och nu blir det prinsessbröllop nästa år. Att regeringen måste godkänna en vuxen kvinnas val av make visar hur absurt hela systemet är, samtidigt är det svårt att inte glädjas över att de äntligen får gifta sig.
 
Dystert i Dublin
Jag var i Dublin i förra veckan för att diskutera Lissabonfördraget. Där är läget dystert. I december kom ju Europeiska rådet överens om att alla länder ska få behålla en kommissionär om Lissabonfördraget går igenom, samt att Irland ska få rättsliga garantier på ett antal områden som irländarna uttryckt oro för. Det handlar om att EU inte ska hota irländarnas rätt att besluta om sina skatterm, sin neutralitet och ”etiska frågor”, dvs. abort. Om detta kan garanteras irländarna, hoppas den irländska regeringen att väljarna skall vara redo att rösta en gång till om fördraget och att det denna gång ska bli ett ja.

Stödet för Lissabonfördraget ökar enligt flera oberoende mätningar. Kanske känner irländarna, som alltid varit varma anhängare till det europeiska samarbetet, att när det blåser är det säkrast att hålla ihop i Europa. Samtidigt slår den ekonomiska krisen oerhört hårt mot den lilla gröna ön. Denna keltiska tiger, där invånarna på mycket kort tid fått uppleva tillväxt och ökat välstånd, är nu ett av de värst drabbade länderna och folk får gå från hem och hus medan arbetslösheten skjuter i höjden. Oron är förstås mycket stor och regeringen har historiskt låga förtroendesiffror. Inte en idealisk tid att gå till folkomröstning.
 
Trolig ny folkomröstning i oktober
Troligen blir det i alla fall en folkomröstning i höst och den irländska regeringen räknar med att presentera upplägg, datum och formuleringen av de juridiska garantierna senast på vårtoppmötet vid midsommar. Det blir det svenska ordförandeskapet som får hantera följderna av omröstningen. Blir det nej är det Nicefördraget som gäller och blir det ja ska vi snarast sätta igång förberedelserna för att implementera fördraget, inte minst den europeiska utrikestjänsten skall komma på plats. Vi skall också utse en europeisk ”utrikesminister” och en permanent ordförande i Europeiska rådet. Dessutom kan vi inte förrän efter omröstningen på allvar påbörja arbetet med att utse en ny kommission. Det blir på många sätt en knepig höst.

En god nyhet är att det tjeckiska underhuset precis ratificerat fördraget, nu återstår senaten som förhoppningsvis kan godkänna det i april.
 
Kriser och toppmöten
Den ekonomiska krisen tycks utan slut och alla EU-länderna drabbas, om än olika hårt. Hela 16 länder har nu ett budgetunderskott som överstiger den gräns som man gemensamt satt upp. Arbetslösheten ökar, företag varslar, den sociala oron är stor och har lett till demonstrationer runt om i huvudstäderna. Kravet på EU att agera är stort och det försöker vi göra, dels genom nationella planer och åtgärder, dels genom att samordna oss med gemensamma satsningar på infrastruktur, energiprojekt, forskning, implementering av den inre marknaden, trafikregler för att stabilisera de finansiella marknaderna och kreditsystemen mm.

Krisen riskerar att leda till ökad protektionism mellan länderna istället för samlat agerande, och det vore oerhört allvarligt.

En del tycks mena att Europas engagemang mäts i antal toppmöten och därför är det många möten nu – ett den 1 mars, ett ordinarie toppmöte i slutet på mars, ett extra i maj och ett ordinarie i juni. Det är alltid bra att europeiska ledare möts för att diskutera, men ibland kan det gå inflation i möten. EU kan göra mycket men en hel del måste göras på hemmaplan.

Den ekonomiska krisen får till följd att entusiasmen i andra frågor, t.ex utvidgningen och klimatarbetet riskerar att försvagas. Många länder menar att vi nu har så mycket med våra egna institutionella och finansiella problem att annat kan behöva vänta.
I detta ganska bekymmersamma klimat intensifierar vi våra ordförandeskapsförberedelser. Det rullar på, men det svävar många osäkerhetsmoln över våren och hösten. Det blir ett spännande, men svårt ordförandeskap.
 
Möte med Mahmoud Abbas
Idag åt jag tillsammans med biståndsminister Gunilla Carlsson lunch med den palestinske presidenten Mahmoud Abbas som är i Stockholm på besök. Den humanitära situationen på Gaza är katastrofal och Sverige är en viktig biståndsgivare till de palestinska områdena.

På måndag hålls en internationell återuppbyggnadskonferens i Egypten. Förutom att samla in pengar för att bygga upp det som förstördes under kriget på Gaza, är det också viktigt att vi kan komma framåt i en palestinsk försoningsprocess som kan leda till ett slags samlingsregering och sedan val. President Abbas har på grund av blockaden själv inte möjlighet att besöka sitt folk i Gaza och han är förstås en hårt prövad man. Ändå är han den partner vi har och hoppas på. När den nya israeliska regeringen finns på plats hoppas vi kunna inleda samtal med alla parter för att få igång fredsprocessen igen. Det kommer att bli mycket svårt och säkert en fråga som finns med under det svenska ordförandeskapet.
 
FP:s Europaprogram antaget
Slutligen vill jag tacka för de synpunkter jag fick rörande Folkpartiets EU-program. Flera påpekade att det inte är Europaparlamentet som beslutar om svenskt euromedlemskap och det är förstås helt riktigt. Dock är EU-valrörelsen ett viktigt tillfälle att tala om europeiska visioner och Folkpartiets vision är att Sverige ska vara medlem i eurosamarbetet fullt ut. Partirådet antog programmet med vissa modifieringar, samt spikade vår kandidatlista som toppas av Marit Paulsen. Jag är mycket glad över att Marit är tillbaka, hon kommer att kunna åstadkomma mycket i parlamentet, precis som hon gjorde under åren 1999-2004. Marit följs av Olle Schmidt på andra plats och Cecilia Wikström på tredje. Det är en kompetent trio som vi förstås hoppas blir invald den 7 juni.

Vänliga hälsningar
Cecilia Malmström 
  

Cecilia Malmström

Cecilia Malmström är EU-kommisionär.
Kontakt:
 

Cecilia Malmströms blogg

 
Cecilia Malmströms tal och debattartiklar som EU-minister
hittar du här.