Den tredje måndagen i september

Hur vill Du att den tredje måndagen i september ska se ut?

Vill Du vakna till ett morgoneko där Tomas Östros jublar över att Socialdemokraterna åter ska bilda regering. Vill Du springa på den socialdemokratiske ombudsmannen som säger – ”Vad var det jag sa – även denna borgerliga regering blev en parentes”. Och vill Du på kvällens rapportsändning se spekulationer om vilken ministerpost Lars Ohly ska få.

Eller vill Du bidra till att något historiskt inträffar i svensk politik. Till att Alliansen vinner förtroende för att gå vidare med ett Sverige där det lönar sig att arbeta, där kunskap sätts i centrum och där människors makt över vardagen ökar.

Om Alliansen blir återvald bryts Socialdemokraternas dominans äntligen på allvar. Den tid då normaltillståndet i Sverige var att statsministern och landets kommunalråd var Socialdemokrater är då förbi.

Vi här inne är avgörande för vilket scenario som blir verklighet den där tredje måndagen i september. Antingen får vi se en jublande Tomas Östros i tv-rutan, eller så ser vi till att det skrivs historia i höstens val. 

Vi ska bilda opinion inte följa den

Under senare decennier har det funnits en politisk trend i land efter land där partier anpassat sig efter opinionen för att vinna majoritet bland väljarna. Det är inte Folkpartiets mervärde i Alliansen. Vi ska fortsätta bilda opinion i stället för att följa den.

Även när det blåst snålt och skällsorden haglat har vi stått upp för en skola med fokus på kunskap, ordning och arbetsro. En skola där tiden används som pedagogiskt instrument eftersom det tar olika lång tid för människor att lära sig saker. Genom en långsiktighet och en övertygelse i budskapet har vi blivit opinionsledande på skolområdet

När Jan Björklund väckte tanken att Sverige behöver ny kärnkraft var vi ensamma i debatten. Men vi stod upp även när det blåste och nu har vi fått med oss Alliansen på att det behövs en kombination av kärnkraft och förnyelsebar energi för att möta klimathotet och samtidigt klara jobben.

Under många år var vi ensamma om att ta debatten för Europa. När nejsägarna och gnällspikarna hade medvind stod vi upp för att det behövs mer samarbete i Europa. Nu efter ordförandeskapet kan vi konstatera att Sverige tillhör kärnan i Europa - i stället för att vara ett motvalls land som mest försöker bromsa och kasta grus i maskineriet.

Folkpartiets uppgift är att fortsätta stå upp för vad vi tror är bra för Sverige.

Vi ska tala om vikten av att Sverige ska kunna växa efter krisen. Genom svenskt euromedlemskap och ny kärnkraft kan vi stärka vår konkurrenskraft. Vi ska stå upp för att det ska löna sig att arbeta och ta risker. Straffskatten på utbildning ska avskaffas – ingen ska behöva betala mer än 50 procent i skatt på den sist intjänade hundralappen.

Vi behöver fortsätta förändra Sverige till ett land där det lönar sig att starta företag. Vi ska gå från ett samhälle där företagaren ses på med misstänksamhet som en udda fifflande typ till att se företagaren som förutsättningen för välstånd och nya jobb.

Och vi ska fortsätta det mödosamma arbetet för att nå det jämställda samhället. Där det inte ska vara så att jag som småbarnspappa möts av andra attityder än dem som möter småbarnsmamman. Även när jag kommer sent till dagis är jag en god och fin pappa som tar mig tid att hämta. Mamman som kommer samtidigt riskerar en kommentar om att det blir väl långa dagar för barnet. När jag glömmer täckbyxorna kommer överslätande kommentarer om att det är svårt att hinna med allt – när mamman glömmer vinterkläderna påminns hon bistert om att vi har en vargavinter.

Vi liberaler har alltid haft som utgångspunkt att intelligensen är hyggligt jämnt fördelad mellan könen. De som inte tror det – de som tror att män är smartare än kvinnor kan tycka att det inte är något problem att en kraftig majoritet av landets professorer är män, att näringslivets styrelserum är i princip kliniskt befriade från kvinnor eller att kvinnors genomsnittliga inkomst är betydligt lägre än männens. 

Men för oss som tror att män och kvinnor är jämnt begåvade är det en stor orättvisa att män tjänar mer, har större makt och lättare att nå ledande positioner än kvinnor.

Under Nyamko Sabunis ledning har mer resurser satsats på jämställdhetsarbete än tidigare och vår jämställdhetsminister ser till att jämställdheten genomsyrar alla politikens områden.

Poliser har utbildats i hur man ska möta våldsutsatta kvinnor, i de statligt ägda bolagen är könsfördelningen nu jämn, och en historiskt stor satsning har gjorts på jämställdhet i skolan.

Innan Nyamko blev minister var det ingen som tog tag i det faktum att tiotusentals unga lever i så kallade hederskulturer och känner en rädsla för att inte själva få bestämma vem de ska gifta sig med.

Målet för det jämställda samhället är för en liberal enkelt. Det handlar om att varje människa ska behandlas och bedömas efter vad hon eller han gör och inte efter sitt kön. Och ska vi nå det målet behövs ett starkt liberalt inslag i den regering som väljs i höst.

Visst kan vi vara stolta över Alliansen

Visst finns det mycket att vara stolt över när det gäller vad Alliansregeringen uträttat. Vi har hanterat den internationella finanskris som vällde in över Sverige på ett bättre sätt än andra länder. Vi har infriat Bertil Ohlins gamla valslogan om att det ska löna sig att arbeta.

Resan har påbörjats från socialdemokratins uppgivenhetens skola till en skola med fokus på kunskap där alla ges chansen att lyckas. Alliansregeringen är den första regeringen någonsin som uppnått enprocentsmålet i biståndet under en hel mandatperiod. Valfriheten har ökat i välfärden. Det finns fler synliga poliser på gator och torg. Jämställdhetsbonus har införts i föräldraförsäkringen. Och en historisk satsning på forskning har gjorts för att stärka Sverige som kunskapsland. 

Listan på saker vi kan skryta om kan göras längre. Vi kan vara stolta över vår regering.

Men, betänk exemplet Winston Churchill.

Vi återväljs aldrig på vad vi gjort

”Aldrig har så många haft så få att tacka för så mycket.” Orden var Winston Churchills när han talade om de stridsflygare som var avgörande för att Storbritannien och det demokratiska Europa klarade att stoppa Nazitysklands strävan efter världsherravälde.

Runt om i Europa satt människor framför radioapparaterna och fann hopp i Churchills ord. Man skulle kunna travestera Churchill och säga att ”Aldrig har så många haft en person att tacka för så mycket”. För sanningen är ju att Winston Churchill spelade en avgörande för att friheten och demokratin överlevde i Europa.

Efter krigsslutet 1945 ställde Churchill upp till omval. Han förlorade. De brittiska väljarna tackade honom inte för hans insatser under kriget utan de valde en annan regering.

Winston Churchill är det kanske tydligaste exemplet på att regeringar inte återväljs för vad de gjort. Det är endast politiker med idéer om framtiden som vinner val.

Ska vi få förnyat förtroende måste vi opponera på de samhällsproblem människor möter i sin vardag i stället för att skryta om allt vi gjort.

Och visst har vi mycket kvar att göra.

Jobb till unga

Varför är ingen beredd att betala för vad jag kan? Frågan växer i huvudet på de unga som efter avslutad skolgång inte har något jobb att gå till. Ansökan läggs till ansökan. Svaret är alltid det samma. Tack för visat intresse, men nej tack. Ibland väcks hoppet när kallelsen till intervju kommer, men någon mer erfaren går före.

Drömmen om att flytta hemifrån blir aldrig verklig – någon ekonomi för en egen bostad finns inte. Självständigheten infinner sig inte, när det inte finns en egen lön att betala räkningar med. Självkänslan bryts sakta ned och orden om studentens lyckliga dagar verkar allt mer ironiska.

Ett av våra största samhällsproblem är att vi har en betydligt högre ungdomsarbetslöshet än jämförbara länder. Var fjärde ung människa på arbetsmarknaden går ut i en kortare eller längre period av arbetslöshet. När den internationella finanskrisen vällde in över Sverige och sysselsättningen sjönk var det de unga som fick det ännu svårare att få ett jobb.

Framtidstron bland unga är avgörande för Sveriges framtida välstånd. När unga tapper hoppet om egen försörjning i Arvika eller Köping så gör det något med hela samhället. Därför behöver vi vända på varje sten för att komma åt ungdomsarbetslösheten.

En huvudförklaring till den höga ungdomsarbetslösheten är det Socialdemokratiska skolmisslyckandet. Risken att bli arbetslös ökar dramatiskt för dem som går ut gymnasieskolan med ofullständiga betyg. Jan Björklunds omläggning av den svenska skolan är avgörande för att unga ska få jobb.

En annan orsak till att så många unga inte har ett jobb att gå till är den sammanpressade svenska lönestrukturen. När 22-åringen utan erfarenhet ska ges i princip samma lön som den erfarne 35-åringen så väljs den unga ofta bort. Det är därför lärlingssystem behövs.  Ett lärlingsjobb ger lägre lön under den tid man lär sig yrket – men det är betydligt bättre att ha ett jobb att gå till än att fastna i socialbidrag.

Lärlingssystem och moderniserad arbetsrätt är ett par nödvändiga reformer för att det ska bli lättare för unga att komma i jobb. 

Även om vi säkert kommer kritiseras när vi talar om behovet av lägre lön för unga lärlingar kommer vi fortsätta stå upp för vad vi tror på. För vi tar ungdomsarbetslösheten på allvar.

Ett öppet Sverige

De som likt oss här inne aktiverar sig politiskt i Havanna eller Teheran riskerar att vara fängslade i eftermiddag. De har inte gjort något fel, de har bara haft oturen att födas i ofrihet. På Haiti går en lillasyster kanske fortfarande bredvid rasmassorna och letar efter sin storebror. Hon har inte gjort något fel – hon har haft oturen att födas i ett av världens fattigaste länder som drabbats av en av vår tids värsta naturkatastrofer.

Vi som haft turen att födas i fred och frihet har en medmänsklig skyldighet att ställa upp för de människor som inte haft samma tur. Sverige ska vara öppet mot omvärlden och vi ska stå upp för en solidarisk flyktingpolitik. Den som har behov av skydd ska få stanna i vårt land och det är en framgång för Folkpartiet att det nu åter går att arbetskraftsinvandra till Sverige.

Men samtidigt som vi står upp för ett öppet Sverige måste vi erkänna att svensk integrationspolitik under alldeles för lång tid fungerat alldeles för dåligt. 

Barn växer upp i områden där de inte lär känna en enda vuxen som arbetar. Just nu frågar en son sin far vad han jobbar med. Pappan kanske svarar att han är arkitekt. Då svarar barnet: Det var ju i Sarajevo - vad gör Du här. Pappan tvingas svara. Här i Sverige, här gör jag ingenting. På måndag kommer barn gå med sin mamma till apoteket eller vårdcentralen för att hjälpa till att tolka. Mamman talar så pass dålig svenska att barnet i den situationen blir förälder till sin förälder.

I en dom från Stockholms tingsrätt nyligen slogs det fast att det var diskriminering när arbetsförmedlingen drog in ersättningen från en arbetssökande som vägrade ta en kvinnlig VD i hand i samband med en anställningsintervju. Domen, om den står sig, innebär att en arbetsgivare inte kan ställa krav på att en anställd ska hälsa på kvinnor och män på samma sätt. Det är ett uttryck för en felriktad förståelse för det annorlunda som faktiskt kan försvåra integration.

Vi strävar efter jämställda arbetsplatser och då är det klart att det kan skapa problem på en arbetsplats om en anställd behandlar kvinnor och män kraftigt olika.

Jag är också rädd för att domen ökar fördomarna mot Sveriges muslimer. Islam är i dag Sveriges näst största religion. Rammaddan och andra muslimska högtider är på ett positivt sätt en naturlig del av det svenska samhället. De flesta svenska muslimer är precis som de flesta svenska kristna inte särskilt troende. Och de allra flesta hälsar på kvinnor och män på samma sätt. Att då lyfta en extrem del av Islam och ursäkta ett kraftigt ojämställt beteende med hänvisning till religionsfriheten riskerar att öka fördomarna mot muslimer.

Vi skulle knappast tycka det är ok om en arbetsgivare dömdes för diskriminering för att han inte anställde en fundamentalistisk kristen man som vägrar hälsa på homosexuella. Självklart ska en arbetsgivare också kunna ställa krav på att en anställd ska hälsa på kvinnor och män på samma sätt.

Religionsfrihet handlar om frihet att utöva sin religion men den ska inte kunna legitimera kraftigt ojämställda beteenden.

Egentligen är integrationspolitik inte Rocket Science. Det handlar om jobb och språk. Människor som flytt eller invandrat till vårt land ska snabbt komma i arbete och krav ska ställas på deltagande i svenskundervisningen. Under Folkpartiets ledning lägger också regeringen i grunden om introduktionen av nyanlända med fokus just på jobb och språk.

Men samtidigt som mycket görs måste vi hela tiden kunna tänka nytt – under överskådlig tid kommer bristande integrationen vara en av våra riktigt stora framtidsutmaningar.

Vi ska också påminna oss om att en lyckad integration kan vara en av de riktiga framgångsfaktorerna för Sverige. För visst är det en enorm potential att vi i ett litet land som Sverige, där vi talar ett språk som få begriper utanför vårt lands gränser, har människor som talar i princip alla världens språk. Den dag Mullaregimen i Iran faller. För den kommer falla – friheten och demokratiaktivisterna kommer besegra förtrycket - kan jättelandet Iran bli en viktig handelspartner för ett land som Sverige som har över 70 000 exiliranier boende i vårt land.

Även när det blåser snålt kommer Folkpartiet stå upp för att Sverige ska vara öppet mot omvärlden men samtidigt ställa de svåra frågor som krävs för att vi ska riva de murar som låser in människor i utanförskap. För vi tar integrationen på allvar.

Glömda Sverige

De julklappar jag fick hemifrån förstörde de framför näsan på mig, berättar Eva. Här ser du hur tossig din mamma är som skickar dig sådana här dumheter, sa fosterfadern till henne och kastade in julklappsdockan i spisen. 

Eva växte upp i fosterhem och är en av alla dem som i en statlig utredning berättat om vilka kränkningar de utsattes för under sin barndom.  Barn togs om hand för att skyddas mot övergrepp, men en del av dem hamnade i en ännu vidrigare situation än den som var orsaken till omhändertagandet.

Självklart bör dessa människor få upprättelse för de övergrepp de drabbades av i sin barndom. Men den viktigaste upprättelsen är att se till att misstagen inte upprepas. Uppföljningen av de barn som i dag tas i samhällets vård är inte tillräckligt bra. Hemmen för vård och boende har inte auktorisation och alltför ofta glömmer systemet bort att lyssna på dem som borde lyssnas på - nämligen barnen själva.

Utsatta barn som omhändertas av samhället för att föräldrarna inte klarar föräldraskapet. Personer med funktionshinder som handikappas på grund av att samhället inte är tillgängligt.  De anhörigvårdare som jobbar dygnet runt med att ta hand om sin demenssjuke man utan att få tillräcklig avlastning.

Dessa människor faller alldeles för ofta mellan olika stolar och har alldeles för sällan någon som på allvar för deras talan. Därför lever de i det glömda Sverige.

Även om det inte alltid är populärt ska Folkpartiet i alla kommuner, landstingen och på riksnivå fortsätta vara en röst för människorna i det glömda Sverige.

En Ohly med vetorätt

Efter Socialdemokraternas förlustval 2006 sa Mona Sahlin faktiskt något rätt roligt. Hon anspelade på socialdemokraternas valslogan när hon sa att ”Alla skulle med men ingen visste vart”.

Nu har Sahlin format sitt lag. Vet dom vart dom ska? Det är ännu skrivet i stjärnorna vad de rödgrönas gemensamma politik ska vara. Men Sahlin har lovat att de under våren ska komma med besked.

I dagsläget kan oppositionens budskap sammanfattas med ”Alla ska med, men bara Lars Ohly vet vart”.

För Mona Sahlin har ju redan gjort något historiskt i svensk politik. Hon har givit vänsterpartiledaren veto i alla förhandlingar. I varje tvistefråga kan Lars Ohly säga nej och stopp. Det Vänsterparti som Socialdemokraterna under 1900-talet försökte hålla borta från inflytande styr nu över vilken politik Socialdemokrater och Miljöpartister ska gå till val på.

Ett par så kallade uppgörelser har vänsterpartierna presenterat. De säger sig vara eniga om utrikes- och säkerhetspolitiken. Men inte om Sverige ska fortsätta närvara i Afghanistan, för det vägrade Vänstern. Varje gång eurodiskussionen kommer upp visar det sig att den tidigare Europavännen Sahlin anpassat sig till kamraterna i vänsterpartiet. Hon vill nu inte ens diskutera eurofrågan förrän efter 2014.

Och för ett par veckor sedan fylldes nyheterna av vänsterpartiernas dokusåpa om avdrag för hushållsnära tjänster. Såväl Socialdemokrater som Miljöpartister ville byta åsikt och vara för den succé som RUT blivit. Men efter ett par dagar hade Vänsterpartiets renlärighet vunnit igen. RUT ska avskaffas, något annat var uteslutet för vänsterpartiet - så nytänkandet i Socialdemokraterna gick ännu en gång förlorat.

Ju mer oppositionen enas – desto större kommer skillnaderna bli mellan Alliansen och de rödgröna. För Vänsterpartiet kommer dra Socialdemokraterna och Miljöpartiet mot vänster. De väljare som kan vara nyfikna på Miljöpartiet eller ha en gammal lojalitet med Socialdemokraterna bör påminnas om att i paketlösningen ingår Lars Ohly.

Fundera en stund på hur Sverige sett ut om Vänsterpartierna regerat Sverige. Hade vi haft Lars Ohly som utrikesminister. En politiker som för något år sedan demonstrerade i en Palestinasjal med en karta där Israel utraderats från kartan. Tror
Ni en sådan utrikesminister hade ökat Sveriges möjligheter att bidra till en fredlig utveckling i Mellanöstern? Hade vi haft Sven Erik Österberg som näringsminister som köpt upp SAAB så att staten nu skulle tillverka bilar? Hade vi haft Peter Eriksson som miljöminister som ägnat all sin kraft åt att lägga ned välfungerande kärnkraft? Hur hade partier och politiker som lovar mer av allt till alla kunnat leda Sverige genom den värsta finanskrisen sedan 1930-talet?

Om Ni någon gång känner brist på energi i valrörelsen. Tänk då på att vi har ett ansvar för att Sverige inte ska få Lars Ohly som utrikes- eller finansminister.

Tack

Ni som lägger kvällen på det där svåra beslutet om ett barn ska omhändertas av samhället eller inte. Ni som oförtrutet står upp för kunskap i skolan på nämndsammanträdena. Ni som varje dag möter människor i ett politiskt samtal. Era insatser syns alltför sällan i tidningen och Ert engagemang ifrågasätts alltför ofta.

Därför vill jag passa på att tacka Er som samlats här. Ni, och andra förtroendevalda i Sverige bär upp den representativa demokratin. Ni lägger timme efter timme, kväll efter kväll, ofta på Er fritid för att bidra till att samhället blir något mer liberalt och något bättre.

Tack. Ni är Folkpartiets ryggrad och det är Ni som kan bidra till att vi och Alliansen åter vinner väljarnas förtroende.

Några andra jag vill passa på att tacka är Folkpartiets personal. Jag som varje dag har glädjen att arbeta med Er vet att vi har lojala, arbetsamma, roliga och serviceinriktade människor anställda i vårt parti.

Tack Anita Holm, Susann Torgersson, Christer Svensson, Lena Åberg, Per Hammar, Lotta Olsson, Tomas Egelstad och alla Ni andra som arbetat så hårt för att detta riksmöte ska bli starten på resan mot en valseger i höst.

Tack också till Magnus Simonsson och alla andra Västeråsare som än en gång visat att Västerås är Svenska mästare i att anordna lyckade Liberala riksmöten.

Val vinns i mänskliga möten – Ni avgör valet

Om 189 dagar, sex timmar och 35 minuter stänger vallokalerna.

De samtal Ni har på arbetsplatsen, i valstugan, på nätet och med grannen avgör om vi når målet om en återvald Alliansregering.

Valet är viktigt för alla de skolbarn som har rätt att få stöd och hjälp i tid. Ska resan mot kunskapsskolan fortsätta med tidigare betyg och ordning och arbetsro i skolan. Eller ska skolelever åter svikas av den välmenade flumskolans pedagogik?

Valet handlar om att människor fortsatt ska ha mer makt över sin vardag. Ska det löna sig även för undersköterskan och vårdbiträdet att gå till jobbet eller ska vi återgå till att tävla om att beskatta låg- och medelinkomsttagare högst i världen?

Valet är viktigt för företagarnas vardag. Ska vi fortsätta en resa där det lönar sig bättre att ta risker och starta företag eller ska vi gå tillbaka till Jantelagens politik där företagare ses som fifflare och deras vardag blir allt krångligare?

Valet handlar om att kunna prioritera fler synliga poliser för att förebygga brott. Ska vi fortsätta ett arbete för att öka tryggheten eller ska vi åter till en regering som inte klarar att rusta upp rättssamhället?

Valet är viktigt för landets äldre. Ska den äldre som behöver hjälp själv kunna bestämma vem som kommer över tröskeln och hjälper till eller ska vi åter till en syn där äldre ses som delar av ett omsorgsbehövande kollektiv som inte tros ha förmågan att själva fatta de viktiga besluten i sin vardag?

Och valet handlar om att skapa framtidstro. Ska vi möta klimathotet med en kombination av ny kärnkraft och förnyelsebar energi och ska vi se till att Sverige deltar fullt ut i Europasamarbetet genom att införa Euron. Eller ska Sverige välja en väg där kärnkraft ersätts med gas och där vårt land i Europa ska representeras av ministrar som egentligen vill lämna samarbetet?

Vi ses i valrörelsen. Med hårt jobb kommer vi tillsammans se till att vinna svenska folkets förtroende för att fortsätta regera Sverige.

Res försiktigt hem, ta hand om varandra. Tack för att Ni lyssnade.